Hisingslegendaren Sven-Agne Larsson fick 2013 postumt helt logiskt en gata uppkallad efter sig. Och passande nog ligger Sven-Agne Larssons väg där det tidigare fanns en fotbollsplan – Bjurslättsplanen – eftersom han verkligen älskade det gröna fältets schack.
Visserligen var det en grusplan, som framför allt ungdomslagen från Lundby IF använde, som fick ge vika för den nya vägen med de nya husen mellan Flunsåsparken och Wieselgrensgatan, men underlaget och nivån på fotbollen spelade aldrig någon roll för mannen som var med och grundade BK Häcken och förde det klassiska laget Åtvidaberg till SM-guld. Nej, för Sven-Agne Larsson var ALLA matcher intressanta, om det så var en uppgörelse i division fem, i korpen, i en ungdomsserie, eller i Allsvenskan.
Sven-Agne Larssons föddes 1925. Hans fotbollsresa började kring Tunnbindaregatan och Väderkvarnsgatan i Kville. Där ”joxade han med trasan” i ett pojkgäng, som 1940 bildade BK Häcken eftersom de inte bara ville träna utan också mäta sina krafter med andra lag.
Och det fick Sven-Agne Larsson verkligen göra, för det blev hela 360 A-lagsmatcher i BK Häcken 1940-1955. Han var bland annat med om att spela upp klubben till den näst högsta divisionen inför drygt 18 000 åskådare på Gamla Ullevi.
FCH:s skribent har själv upplevt Sven-Agne Larsson, både direkt och indirekt. Skribenten har nämligen spelat både mot och med Lundby IF på den försvunna grusplanen där Sven-Agne Larssons väg nu tagit över. Och i ”klubben” – Lundby IF:s knallgröna klubbstuga nära spårvagnshållplatsen vid Gropegårdsgatan – kunde Sven-Agne Larsson ibland dyka upp för att heja på folk, kolla läget och snacka fotboll. För han brydde sig om sina medmänniskor, både när det gällde smått och stort, och tog sig tid för andra.
Antagligen var hans känsla att ”ta folk” på ett genuint och bra sätt en bidragande faktor till hans tränarframgångar. Fast han framhävde aldrig sin egen betydelse när det gällde att bygga lag, utan hyllade alltid sina spelare.
Under sin aktiva spelarkarriär höll han till i försvaret. När han lade skorna på hyllan, och hängde upp tröja nummer fyra för gott, arbetade han som elektriker på Götaverken och tränade Örgryte IS (Öis) i två omgångar på 1960-talet.
Den största framgången kom dock i östgötska Åtvidaberg, som satsade hårt med hjälp av pengar från den numera nedlagda skrivmaskinstillverkaren Facit. Sponsringen och Sven-Agne Larssons inträde gav resultat. 1971 tog Åtvidabergs FF hem Svenska Cupen, och året därpå följdes den succén upp med seger i Allsvenskan. Några av stjärnorna som spelade då var Ralf Edström, Roland Sandberg, Conny Torstensson och Benno Magnusson.
Därefter tränade Sven-Agne Larsson Halmstads BK och Kiruna FF. Och 1980 hjälpte han anrika Öis – Sveriges äldsta fotbollsklubb – tillbaka till Allsvenskan. Sven-Agne Larssons sista tränarjobb var i norska Hamarkameratene 1984-1985.
Sven-Agne Larsson må ha varit runt i landet och världen, men han återvände alltid till Hisingen som var hans bas. När han avled 2006 bodde han på Wieselgrensplatsen 5, bara ett kanonhårt volleyskott från BK Häckens hemmaplan på Rambergsvallen samt platsen där han numera står staty vid sin egen väg. Cirkeln är sluten.
- Två klassiska anekdoter
- Apropå frågan om Sven-Agne Larsson i sin karriär var mest stolt över att ha varit med och tagit BK Häcken till näst högsta serien:
– Nej, tio felpass på 15 år, det är jag stolt över. Eller förresten, när jag tänker efter närmare var det nog bara nio…Apropå hans kommentar om offsideregeln verkligen ska tillämpas i alla lägen eller användas beroende på om en spelare deltar i spelet eller inte:
– Om han inte deltar i spelet förstår jag inte vad han har på planen att göra…
