Med projektet ”Wieselgrensplatsen – olika lager av en plats” har Göteborgs Konsthall under maj månad undersökt Wieselgrensplatsen och dess lager av historia och berättelser.
– Vi vill ta reda på människors relation till platsen och dokumentera deras personliga berättelser som en del i en utställning på Göteborgs konsthall i sommar, säger Elisabet Udd, Göteborgs Konsthall.
Förhoppningen är att materialet även ska kunna visas på Wieselgrensplatsen efter sommaren.
Anita Edman och Rosita Lindell är båda födda i mitten av 1940-talet och har växt upp i området kring Wieselgrensplatsen.
– När jag var sex månader flyttade mina föräldrar in på Västansvindsgatan då husen stod klara 1946. Det var barnrikeshus och barnen som lekte på gårdarna fostrades gemensamt av alla föräldrar. De som hade tre barn fick en tvåa och de som hade fyra barn eller fler fick en trea. Vi var tre barn och bodde därför i en tvåa.
Rosita Lindell hade fem syskon och de fick därför en trea på Sockenvägen.
– På den tiden fanns här ingenting och där Wieselgrensplatsen ligger i dag var det bara ängar med betande kossor. Jag cyklade ner till min mamma som jobbade i en fiskaffär i Långängen.
Rosita i sin tur brukade cykla till sin pappa som jobbade på tullen i Lundbyhamnen, på vägen dit fanns en godisaffär där det var lockande att stanna till.
1955 gjordes stadsplanen för Lundby centrum av stadsplanechef Koj Jonsson och Torild Ekberg. 1959 presenterades platsen som Lundby Medborgarcentrum, med samlingssalar och ungdomsgård och biograf intill.
Det var spännande när det började byggas och de minns båda när Epa öppnade på den västra delen av Wieselgrensplatsen.
– Det var så lockande med alla varor som låg framme och inte bakom en disk som man var van vid. Vid ett tillfälle när jag var runt åtta år snattade jag en liten leksaksklocka och skuldkänslorna har följt mig hela livet, berättar Anita.
Även Rosita har ett minne av att hon vid något tillfälle tog en pomada som hon sedan gav bort i julklapp till sin bror.
När Anita var 5 år 1950 såg det ut så här där Wieselgrensplatsen ligger i dag.
Intill EPA låg biblioteket och så småningom öppnades även en frukt- och grönsakshall. Den östra delen av Wieselgrensplatsen byggdes 1959-65 med bland annat åtta våningar höga hyreshus med affärer i gatuplan. Grönsakshallen byggdes 1961 som ett provisorium åt Domus, där biblioteket sedan flyttade in.
När centrumet invigdes 22 maj 1966 fanns här varuhusen Domus, Epa och cirka 20 specialbutiker. Ovanpå Domus fanns en samlingssal.
– Jag minns att jag praktiserade i damfriseringen mitt emot Domus när jag gick i åttan och den ligger fortfarande kvar. En annan butik som funnits länge där jag handlar ibland är Erics modehus, säger Rosita.
Anita bodde kvar vid Wieselgrensplatsen tills hon var 20 år, sedan flyttade hon till Gårda. Rosita flyttade till Johanneberg när hon var 17 år.
Bakgrund:
Med projektet ”Wieselgrensplatsen – olika lager av en plats” vill Göteborgs Konsthall undersöka en koncentrerad plats i staden för att utifrån konstpedagogiska metoder gräva i dess lager av historia och berättelser samt hur olika grupper förhåller sig till platsen utifrån representation, personlig historia, och specifika punkter på platsen.
– Med projektet vill vi kartlägga några av platsens synliga lager men också genom bild, text och ljud lyfta fram osynliga lager genom människors berättelser, minnen och tankar kring platsen, säger Elisabet Udd på Göteborgs Konsthall.
Projektet koncentreras kring Wieselgrensplatsen av i dag men med trådar bakåt i historien för att förstå de olika lager som präglar den nuvarande platsen. Den nuvarande Wieselgrensplatsen byggdes i huvudsak 1959-1965 men har som alla platser genomgått förändringar över tid. I dess närområde har omfattande förändringar ägt rum då man rev en hel stadsdel (Kvillebäcken) för att bygga upp ett i princip helt nytt område. Det har blivit en förtätning men också en omfattande förändring av vilka som lever och verkar på platsen. Wieselgrensplatsen står också inför en förtätning men den ursprungliga platsen kommer i huvudsak att bevaras med sina olika lager av historia.
– Vilka lever, verkar och använder Wieselgrensplatsen i dag och hur förhåller de sig till platsen? Vilka tankar fanns när man byggde den plats som finns där i dag? Vad förverkligades då och vad finns kvar idag? Vilka nya tankar finns det kring platsen i dag?
Vernissage för projektet, som ingår i konsthallens sommarutställning, blir det fredagen den 10 juni klockan 18.00 med mingel, tilltugg, musik med mera. Fri entré.
