De är drygt 300 stycken, den yngsta fyra år, den äldsta 75. Vi talar om Paula Zetterbergs elever. I år firar hon 30 år som danslärare på Hisingen. Den 26 april 1985. Datumet är skrivet på en lapp som Paula Zetterberg tejpat fast på insidan av en skåpsdörr på kontoret. För henne är det lite av ett magiskt datum, dagen hon började som danslärare ute i Backa.
– Jag hade dansat sedan jag var tolv och min dröm var att få jobba som Rosmarie, min danslärare. Men jag trodde aldrig riktigt på det själv.
Men en dag kom frågan. Rosmarie skulle vara sjukskriven ett tag – kunde hennes duktiga elev tänka sig ta över och arbeta med dans för tjejer i riskzonen?
– Det var ett halvtidsvik, men ett halvår senare ville man ha mig på fritidsgården i Lundby också. Sedan dess har jag varit här.
Idag är hon danspedagog och fritidsassistent på fritidsgården Chillzone i på Mötesplats Lundby som huserar i gamla Lundby gymnasium. Efter 20 år i fritidsgården Villan vid Flunsåsparken flyttade verksamheten hit till nyrenoverade lokaler. För Paula innebar det lite av att cirkeln slöts.
– Jag växte upp här i området och har bott på Hisingen i hela mitt liv. 1973 till 76 gick jag här på Lundby gymnasiet. När min klass gick ut fanns inga jobb att få.
Öppnade godisaffär
Det löste sig ändå. Godisaffären tvärs över gatan från Lundbygymnasiet var till salu och Paula övertygade sin pappa att hjälpa henne med ett lån för att köpa den.
– Det var jätteroligt. Jag var ju i princip lika gammal som mina kunder och godisaffären blev lite av skolans samlingspunkt. Elever hade till och med möten där. På loven var det helt dött och då fick jag också ha stängt.
Hon hade godisaffären i tio år – de sista två körde hon den, som hon säger, dubbelt med danslärarjobbet. Sedan dess har hon aldrig tvekat.
– Det enda jag har varit rädd för att jag inte ska orka. Men nu har det gått 30 år och jag aldrig haft en skada.
Dansverksamheten på Chillzone, som drivs i samarbete med Kulturskolan och där Paula nu i sin tur får hjälp med undervisningen av flera gamla elever, har över 300 elever fördelade på 22 klasser. Det är mest tjejer förstås, men killarna blir fler och fler. Framför allt är de intresserade av lite tuffare dansstilar som street dance.
– Vi har också två vuxengrupper. De passen och de med lite äldre ungdomar är tuffa. Jag är alltid helt tömd på energi när jag kommer hem på kvällen.
Hon brukar vara på plats under tidiga eftermiddagen och ”ägna sig åt pappersarbete och planering”. Sedan rullar Danspassen på i ett från 16.30 till 21.30, fyra dagar i veckan. På fredagar är hon egentligen ledig, men brukar titta in några timmar ändå.
– Jag bor här, säger hon och skrattar.
– Nej, men det är så roligt. Jag får så mycket tillbaka. Det ger mig otroligt energi att se lyckan hos tjejerna när de dansar och att de ständigt kommer tillbaka. Vecka efter vecka, år efter år.
Social insats
Paula Zetterberg känner också att hon gör en social insats – genom åren har dansen hjälpt många tjejer som mått dåligt på olika sätt.
– När jag tänker dans tänker jag också friskvård. Man rör sig och har roligt, skakar av sig jobbiga tankar för en stund, säger hon och fortsätter:
– Och när man dansar i en grupp som vill åstadkomma någonting tillsammans så känner man sig också behövd.
Två gånger om året har dansgrupperna uppvisning – en gång på sommaren utomhus i Flunsåsparken och en gång kring jul i inomhus på Mötesplats Lundby.
Vad är det då för dans som gäller?
– Ungefär som det är på melodifestivalen. Showdans. Det är det ungdomarna gillar. Jag försöker ha med de senaste låtarna rån Billboardlistan i USA och Englandlistan. Du vet, då känner jag att ligger jag lite före.
Hon skrattar igen.
– … det är så kul när det inte känner igen låten och blir ivriga: ”Vem har gjort den? Hur hittar jag den?”
Text: Lars Nicklason
